Det svåraste som finns
Idag fotade jag en väns familj och deras hästar. Eftersom jag hjälpt till med deras hästar en del under året men sedan avslutat för att det inte fanns tid riktigt, så var det riktigt kul att åka dit, extra kul att se deras två nya hästar.
Men en sak som inte är riktigt kul är att familjen har en kameraskygg far, supertrevlig på alla vis men han är totalt obekväm att få på bild, så han fladdrar med ögonen konstant, jag har INGEN jag fått så många blundar-bilder på. Gårdagen var likadan. Men jag lyckades ändå få några bilder där han tittar, för jag tror han glömde att jag fotade efter ett tag. Han höll i en halvknäpp hingst och hade fullt upp att hålla honom lugn, vilket var bra :) Mina bästa fotoknep för de där kameraskygga människorna är därför ganska givna:
- Envisas med att fota dem i tid och otid. Då vänjer de sig och blir inte lika stela när de ser en kamera.
- Distrahera dem med något. Djur är perfekt för de går inte att förutsäga hur de ska bete sig.
Denna bild är snudd på otrolig att jag fick till, då alla ålade sig åt alla håll...
Den här likaså, då tre personer skulle kolla åt rätt håll, se hyfsat naturliga ut, hunden skulle inte springa runt och hästarna, som ogillar varandra, skulle helst inte se mordiska ut. Men det gick efter lite arbete!
Och titta, han BLUNDAR INTE ENS HÄR!! Jag är litegrann i chock över detta faktum, men här hade hingsten bråkat lite så då tänkte han mer på att hästen skulle stå still än att jag fotade. Och glad ser han alltid ut ändå. Positiv kille!