Inte så många ser mig som en elak eller nedvärderande människa, kanske för att det är egenskaper som jag faktiskt föraktar själv. Jag försöker in i det längsta att agera någorlunda moget och blir det konflikter så FÖRSÖKER jag ofta att resonera och låta folk prata till punkt, vara förstående och tillmötesgående. Men ibland så går det bara inte. Jag har träffat en handfull människor som jag bara inte ens kan titta på utan att vilja slå dem på käften, ärligt talat. Och det beror inte på att jag är elak, utan helt enkelt på att de är totalt ointresserade av att se sin egen del i konflikten eller att ta sitt ansvar när problem uppstår. Och jag blir så jävla provocerad att jag kan explodera.

 

För mig tillhör det social kompetens att man försöker reda ut saker. För mig är det relevant att man försöker prata med den det gäller och få svar på saker, och kan man inte få svar så är det bästa man kan göra att försöka intala sig själv att människan har gått vidare, då borde man försöka göra detsamma och glömma. Låta udda vara jämnt. ÄVEN om det innebär att man får svälja sin stolthet ibland. För man dör faktiskt inte av att låta saker bero. Det är inget misslyckande. Jag hade önskat att fler kunde göra så, för då vore nog världen faktiskt lite bättre.