För några år sedan så levde jag "billigt" för att det var ett måste. Idag är situationen inte så annorlunda, men det är en ENORM skillnad på hur jag lever idag mot hur jag levde då. Guldkant och lyx var ord som jag absolut inte tog i min mun, jag kände verkligen inte att mitt liv var roligt eller värt att skryta om på något vis, snarare skämdes jag över att ständig köpa de billigaste märkena och att aldrig kunna ge min stora son mer än precis det allra nödvändigaste, följa med och ta en fika eller likande. Det var en lång kedja av ångestframkallande stunder.

 

Idag däremot har jag ungefär samma proportioner på pengarna eftersom vi lever fyra pers och tre djur på en enda inkomst, som äts upp av boendet till mer än hälften. Men idag har jag också andra kunskaper och verktyg för att få saker billigt och gratis. Jag ser möjligheter i stället för problem, och det är betydligt enklare att klara sig på lite idag än då.

För faktum är att DÅ kunde jag aldrig få läsa en tidning om jag inte gick till biblioteket och läste. (Och det orkade jag inte.) Idag får jag hem tidningar mest hela tiden, olika sorter, alltid väldigt trevligt.

DÅ kunde jag bara drömma om att gå på bio. Idag får jag biljetter gratis rätt ofta. DÅ kunde jag inte för mitt liv se rabattkuponger som något att ha, idag samlar jag på dem och är väldigt petig med när de ska användas.

DÅ kunde jag aldrig tänka mig att man kunde få saker som hemelektronik eller designersaker helt gratis, idag är det lite vardag. Och att få pengar för att hämta ut saker från affären, hahaha ja ni förstår va?

 

Det finns MASSOR av vägar till gratis saker. Det finns oerhört mycket att hämta och hur mycket man sparar beror väl främst på hur mycket man engagerar sig. Jag engagerar mig medelmycket, och sparar lätt flera tusen varje månad, trots att vi inte ens har flera tusen över varje månad egentligen :)

 

Kan jag så kan andra. Det är inte svårt. Och jag funderar på om jag kanske ska försöka åka ut och föreläsa lite i ämnet? Jag vill jättegärna inspirera ju...

Vi får se!